Nu har jag kommit på vad berättelsen kan handla om.

Här får ni ett smakprov!

Hunger. Hatar att känna hur tom min mage är. 

Det har gått en vecka sen jag stack. De ska inte få ta mig. Ingen ska.

De ville placera mig i en ny familj som redan hade två barn. Bortskämda snorungar.

Jag var tvungen att rymma, det förstår du väl mamma? Du förlåter väl mig?

Jag är så arg och ledsen. Varför lämnade du mig ensam?!

Det är inte ditt fel mamma, jag vet. Det är stadens fel, Bridgeport. Jag hatar den staden! ALDRIG MERA!

Mamma, hjälp mig! Jag är så hungrig!

Är det en stig? Tack mamma!

Jag måste chansa den kan leda till något bra. Kanske leder den mig längre in i skogen, men det verkar inte så.

"Moonlight falls Pannkakor"  åh, pannkakor. Kommer du ihåg, varje lördagsmorgon gjorde vi pannkakor mamma. Bara du och jag. Varje lördag. En väg, ska jag gå till höger eller till vänster. Hatar att välja såhär. Varför fick inte du välja mamma? Stanna kvar eller gå. Jag tar vänster går en bit känns det fel så vänder jag om.

Agnes hann inte gå långt innan hon såg ett hus.

Ån nej, ett hus. Det är helt öppet runt om, jag kan inte smyga mig förbi. Tänk om jag är för nära Bridgeport, de kanske känner igen mig och lämnar över mig till de där elaka människorna! Mamma, ge mig tur och styrka jag går förbi så diskret jag kan.

Agnes hann knappt gå fram från sitt 'gömställle' bakom stenen innan hon hörde en rostig röst.

- HALLÅ!!! Kom hit tjejen.

Tveksamt gick Agnes fram.

GLITTRAR HON?!

- Hej, var inte orolig, jag är en av de goda.

Goda??

- Hej...

- Du är inte härifrån märker jag. Vad gör du ute såhär tidigt? Vart bor du?

- Jag ehm...jag vaknade när solen gick upp, jag bor ingenstans. Jag har r...jag..ingenstans.

- Sov du ute?! HÄR I SKOGEN?!

- Ja..jag var tvungen förstår du, jag har gått långt, jag är så trött.

- Då hade du tur, lilltjejen.

- Vart är dina föräldrar?

*snyft* - Min mamma dog för två veckor sen. Jag blev omplacerad, men trivdes inte så jag stack.

- Oj, på det viset, jag förstår dig. Du har en fin själ tjejen och jag känner att din mamma är på en bra plats, hon vakar över dig.

- Hur kan du...?

- Schyy, fråga inte så mycket. Jag hjälper dig med en bostad, för i det här samhället kan man inte sova ute om nätterna. Att du överlevde...Ett äldre par flydde, eller ja stack, precis härifrån. Du kan ta deras lilla stuga. Det finns möbler så du klarar dig. Inkomst får du skaffa själv, jag rekommenderar dig att du skriver in dig i skolan. 

- Är det farligt här?

- Det finns mycket som händer. Skogen är ett stor mysterium, precis som du. Snoka inte för mycket, det kan bli det sista du gör och välj dina vänner noggrant! Släpp inte in någon i huset, speciellt inte i mörkret! Lås dörrar och fönster. Människor förändras här ibland.

- Vad menar du?!

- Vänner på dagen, fiende på natten. Men du har din mamma, hon är stark. Dig känner jag inte.

- Kände du min mamma?

- Nej nej nej. Jag känner hennes själ via dig men jag får inte tag i din riktigt.

Ja det duger då. Riktigt fint faktiskt. Ska vi våga gå in mamma?

Trivsamt ju! Hur kunde de äldre paret lämna det här? OOH! en spik! Perfekt!

Då sätter jag upp dig här mamma, så jag vet att du kan vaka mig. Den där tanten skrämmer mig, det som skrämmer mig mest är att hon är nog den man ska vara min rädd för.